Kents nye single La Belle Époque er et poetisk fyrværkeri, der kan ses hele vejen fra Stockholm til forsommerens koncerter i Vega og på Rosenborg. Og så er det tid til en rehabilitering af poesiens muntre drengerøve fra Bloodhound Gang.
I skolen vidste vi instinktivt og til bevidstløshed, at den rigtige poesi stod i rap- og poptekster, aldrig i den litterære kanon. Der var ikke meget krudt i dén. Nej, hvis vi ville vide noget om os selv, kærligheden, livet, døden og verden i øvrigt, hørte vi musik og rap og lærte teksten udenad. By heart, som det hedder på engelsk. Vi lærte ikke Klaus Rifbjerg, Johannes V. Jensen eller Hanne-Vibeke Holst by heart. Det gør vi stadig ikke. Yahya Hassan var forfriskende, men han kunne lige så godt have sat musik til og udgivet sine versaler som hip hop.
Raptekster har en indlysende mundrethed og opremsningskvalitet, fordi rap tales mere, end det synges. Og raptekster kan være som en uzi, der går gennem skudsikre veste. Så er der poptekster, der kan gå gennem hjertets kevlar på en mere subtil måde under huden og radaren. Og så er der blandingen af pop og rap, nærmest rap i en popsang. Er der nogen, der kan skrive tekster fra hjertet til hjertet, så er det svenske popsmede. For et par år siden talte jeg med den svenske popsanger Jonathan Johansson, der faktisk sagde, at den svenske popteksttradition er funderet i den stærke svenske lyriske tradition. Selv nævnte han 82-årige Tomas Tranströmer, der vandt Nobelprisen i litteratur i 2011, som en inspirationskilde på størrelse med Vänern. Johansson skriver stærke tekster. Men Joakim Berg fra Kent skriver endnu bedre.
Kent giver to koncerter i København i maj og juni. Der kommer også et nyt album, og bandets nye single La Belle Époque lover godt. Prøv lige at læse dette manifest af et knytnæveslag af en opremsning af en opvisning (eller hør sangen her):
Jag är handen som håller flaggan
Jag är ficktjuven på centralen
Jag är bomben på terminalerna
i väskan som lämnats kvar
Jag är de första kalla regnen
Jag är frosten där inget växer
Jag är halvåret av mörker
i landet som gud glömde
Jag är tårgas i handväskan
Jag är med i Ravekommissionen
Den främlingsfientliga politiken
Jag är självmordsstatistiken
Jag är glesbygden Rohypnolen
Jag är svartsjukan alkoholen
Jag är dom snabba sms-lånen
Jag är drevet på skolgården
Alla för alla och en för en
Alla för alla och en för en
Alla för alla och en för en
Så börjar vi om igen
Jag är dimman i minneslunden
vinden på bron över sundet
Jag är den misstänksamma grannen
jävla finnar, norrmän, danskar
Jag är kniven i innerfickan
Jag är alla vapen vi exporterat
Jag är soldaterna vid byarna
Jag är minorna
Jag röstar inte längre i valet
Jag är Melodifestivalen
Jag är dom som går in i väggen
Jag är dom som går igenom rutan
Jag bor i den största staden
Jag skänker pengar till Rädda barnen
Och min dator är full av bilder
som aldrig borde ha tagits
Alla för alla och en för en
Alla för alla och en för en
Alla för alla och en för en
Så börjar vi om igen
Jag är handen som gungar vaggan
Jag är staten & kapitalet
Jag är säkerhetsmanualen
Anonyma kommentarer
Jag är mobbningen på nätet
Jag är Big Macen du äter
Jag är moskéer och katedraler
Jag är Bibeln och Koranen
Alla för alla och en för en
Alla för alla och en för en
Alla för alla och en för en
Så börjar vi om igen
Der er nærmest kun et alibi af en melodi. Men smukt er det. Og for mig kører La Belle Époque allerede på indre repeat, når jeg cykler og vasker op og skal sove, som Daft Punks Get Lucky gjorde sidste år.
Kents nye single og popteksten som opremsning og omvendt manifest mindede mig om de undervurderede tekstekvilibrister og drengerøve fra Bloodhound Gang. Især deres Pennsylvania fra albummet Hooray for Boobies (1999). Det er tid til rehabilitering og renæssance.
We are "Cop Rock" we are screech
We are Z. Cavaricci
We are laser removed
Tasmanian devil tattoos
We are third string we are puck
We are special people's club
We are the half shirts with
Irreverent spring break top ten lists
We are munsoned we are squat
We are flashing twelve o'clock
We are spread out butt cheeks
Pulled apart so just the air leaks
We are "Ishtar" we are tab
We are no right turn on red
We are the moustaches
The Beatles grew when they dropped acid
You are the heart dotting "i"
In the word "apologize"
Scribbled drunk on a postcard
Sent from somewhere volcanoes are
I am the heart with no name
Airbrushed on the license plate
Of a Subaru that was
Registered in Pennsylvania
We are Zima we are Barf
We are cinderblock yard art
We are Baldwin Brothers
Not the good one but the others
We are Amway we are Shemp
We are Sir David of Brent
We are the queef after
A porn star breaks the gang bang record
You are the heart dotting "i"
In the word "apologize"
Scribbled drunk on a postcard
Sent from somewhere volcanoes are
I am the heart with no name
Airbrushed on the license plate
Of a Subaru that was
Registered in Pennsylvania
Teksten handler vist om et fejlcastet, forlist parforhold. Jeg forstår ikke halvdelen af de lokale amerikanske referencer, men det er poesi. For det lyder som ord, der er blevet til musik. Og sammen med melodien, eller hvad vi skal kalde den, er teksten absurd catchy For slet ikke at tale om morsom. Prøv lige at tygge på disse linjer:
“We are Baldwin Brothers
Not the good one but the others”
Eller:
“We are the moustaches
The Beatles grew when they dropped acid”
Eller:
“We are laser removed
Tasmanian devil tattoos”
Og “We are Ishtar”
Ishtar er en film fra 1987 med Dustin Hoffmann og Warren Beatty. Den er så dårlig, at den næsten er god.
Man ser det for sig. Har sikkert endda selv prøvet det. Det er det, poesi kan.
Bloodhound Gang har skrevet tekster, der er så platte, at det gør ondt. Og så har de leveret linjer, som sidder lige i mesterskabet. Her er tre af drengerøvenes bedste sange med de skarpeste skudsalver af lyrisk overskud. Lyt godt efter, spænd evt. skaterhjelmen fra 1999 og hold godt fast: